Rebeccagrankvist

När ens personlighet börjar drabba dom som man bryr sig om, är det dags för en förändring...

Har inte förstått att jag ska bo själv med Fia (eller min såkallade sambo) och sköta allting som mamma alltid har gjort för mig. Sådana självklara saker som städning, tvättning, matlagning osv.

Som Fia sa då hon ringde till mig imorse
- Det är inte så svårt att packa ihop, men tänk när rummet är tomt. Alla saker som man alltid har haft där, alla tavlor osv. som har varit ditt och som du har levt med kommer bara bli ett kallt, mörkt och tomt rum.

Men man måste uppgradera sig i livet för att komma någonstans.

Snart är det bara du och jag i en lägenhet! (:

Provjobba idag då, ska bli intressant att få stå i baren och servera drinkar. Kom och hälsa på! (:

All my life, I've been looking for the answers

To the questions you never asked

And we never planned on this disaster

When will I let it go

Dagens händelser:
* Vaknade
* Började rensa bort lite saker
* Stan med Sandra, i en halvtimme. Resultat: 1 tröja
* Pappa och Fredrik kom hem från Åre
* Ett trevligt mail (:

Vääääldigt intressant dag måste jag säga.... Och nu nalkas kvällen, tror det blir filmkväll.

3 november idag och 1 december flyttar vi! Sjukt vad tiden går...

Börjar bli dags att rensa lite, har inte ens börjat med någonting och som sagt lite tid kvar. Men det är så svårt att veta vart man ska börja, vad man ska slänga och vad man ska ha kvar, gillar inte sånt här!

Men nu ska jag komma till det roliga när jag skulle gå ut och leta efter svarta sopsäckar så hittade jag gamla flyttkartonger som stått där ända sedan jag var liten, som användes till att röja ut alla gamla saker, jag skulle ju som alla små längtar till, FÅ ETT EGET RUM!
Som sagt jag fastande vid dem och började titta genom dem, gamla böcker hittades, gamla ritblock, skolböcker och sist men inte minst. En gammal dagbok som var från -98!

Det var ju bara ett måste att läsa, satt mig ner på golvet och satt och skrattade åt allt som jag skrivit, alla minnen som flödade över en.
Det var riktigt roligt faktiskt, saker man glömt bort. Saker man inte kommer ihåg som stod där i.
Det var ju trots allt tio år sedan och det var då jag började tänka på att man hinner inte med tiden. Allting går så fort att man hinner inte reagera. När jag satt och läste kände det som om jag var nio år igen, satt i mammas knä, längtade till skolan och tyckte höjdpunkten var att mamma kom hem med en ny skolryggsäck...

It's hard to accept the time